Emma. Det är namnet på den vän som står mig allra närmast. Vi lärde känna varandra när vi började gymnasiet, alltså bara 4½ år sedan ungefär, men det känns som att jag har känt henne hela mitt liv. Hon vet nog allt om mig. Precis allt. Det bästa med Emma är att hon är glad, rolig, sprallig, smart, ärlig, omtänksam, pratglad och godhjärtad. Hon tycker om popkorn väldigt mycket och säger ord som "bajskorv" och "fis" minst 10 gånger varje gång jag pratar med henne. Tyvärr bor vi väldigt långt ifrån varandra förtillfället då jag bor i Umeå och hon bor i Linköping. Men det spelar ingen roll om det går några månader mellan gångerna vi ses för det känns precis som vanligt när vi träffas igen. Jag tror att det är såna vänner som man har kvar resten av livet, och min magkänsla säger mig att jag och Emma kommer ha lika roligt ihop när vi ser ut som russin båda två.