Hur som helst. Till det viktiga!!

När jag bara cyklat en liten bit på väg hem från jobbet kollar jag upp i skogen. Och vem ser jag där ligga på en liten bergsslätt?! DORIS!!! Hon har ju vart borta i drygt en månad nu! Fasen vad förvånad jag blev, trodde hon blivit överkörd eller nåt.. Hon blev helt till sig! Så försökte jag ringa mamma så hon kunde komma med kattburen, men hon pratade ju i telefon i typ en kvart, vilket kändes som en evighet när jag oroade mig för att Doris skulle springa iväg igen. Jag kunde iallfall locka med Doris en bit på vägen hem. Tillslut slutade mamma tjattra i telefon och jag kunde be henne hämta kattburen, vilket hon gjorde och nu ligger Dorran här i soffan brevid och myser. Hon har spunnit varje vaken sekund sen hon kom hem, så jag tror hon var lika glad att se mig där när jag var på väg hem från jobbet som jag var att se henne! :)